Över havet där ingen nås.

Ett minne över havet när vi spatserar hand i hand längs med relingen på båten som sakta för oss båda bort ifrån solnedgången och in i mörkret. 
 
 
Eftersom internett är uruselt på internationalt vatten och dyrt som snus har jag dem senaste dagarna haft en "no internet"-rehabilitering. Tro det eller ej men idag är man bara fruktansvärt beroeende av telefonen. Även om jag inte hade någon anslutning gick jag ändå med jämna mellanrum och kollade om facebook uppdaterats eller om det hänt något spännanden på snap..  Att vara bunden av sociala medier såpass är skrämmande. 
 
Några timmar senare när jag medvetet lämnar mobilen i hytten för att jag och min älskade ska vandra mot en 3-rätters middag kan jag äntligen känna hur klumpen försvinner. Trycket mot att helatiden hålla sig uppdaterad.
Jag känner friheten flyta över mig.
Och jag kan äntligen fullt ut prioritera mig helt och komplett på min älskade.

Över havet sitter vi i timmar och smuttar vin och öl, diskuterar om allt och får tömma våra huvuden på allt som behövs. Den senaste perioden har vi som så många andra par haft problem med komunikationen och prioriteringar. Att jobba skift och sedan behöva välja mellan en stunds tystnad i soffan eller att sitta uppe extra för att prata. Men nu när allt släpts så känner iallafall jag det som att vi är i ett helt nytt förhållande och jag är lika förälskad nu som för 4 år sedan, om kanske mer. Kärleken över att få växa med en människa.
 
Jag kan förstå att bloggare går in i väggen med alla dessa teknologiska under som man måste hålla full fokus på.   
 
 

En blodig frukost.

Då mina kära var det äntligen dags för den efterlängtade och sista säsongen. Som jag har längtat. No spoilers här så nu får gott logga er in på HBO och se för er själva. 

Men uuu jag fick både gåshud och släppte en tår. 

Rabarbersaft och rosa utemöbler.

Efter 6 timmars sömns fördelat på två dagar staplade jag mig igår till jobbet för att, ja göra mina sysslor. 
8 timmar senare tog jag ut semestern. 3 veckors ledig tid, så ursäkta mig hjärtligt om jag inte  har uppdaterat dem senaste dagarna, jag har nämligen inte sovit ett dyft på kvällarna och varit zombi under solens timmar.
 
Så igår när jag kom hem (för att fira att jag har semester hade jag köpt med mig både glass och läskeblask) störtade jag i soffan (utan sötsaker) vaknade upp 5 timmar senare och värmde upp en matlåda. För att vara helt ärligt så kände jag mig som en blandningn av en workaholic och en som ligger i skildmässa. Jag va trött i hela kroppen och har haft huvudvärk i konstat 2 dagar nu. 
 
Och idag, efter ljuvliga 10 timmars sömn vaknade jag upp som en helt ny människa. Hallelujah.
Så kom min käraste mor på besök, det blev en lyckad våffel dejt, och min käraste mor hade även med sig den underbaraste inflyttningsgåvan jag någonsin skådat....
 UTEMÖBLER TILL BALLKONGEN!!
 
 
 Som jag har längtat och väntat på att få möjligheten att åka och köpa mig ett par. 
(eftersom min käraste mor vill förbli anonym kommer det därför bara bild på möblerna) 
Men dem är ju ganska så tjusiga bara dem. 
Min käraste sambo har inte sätt dem än så jag hoppas han inte får chock när han kommer hem och inser att det står rosa möbler på ballkongen. Men helt ärligt, lite rosahet har ingen dött av. Snarare tvärt om. För lite rosa i vardagen kan vara skaligt för själen har jag hört.. 
 
Så nu sitter jag och njuter av min underbara möbler med ett glas hemlagad (mama-made)  rabarbersaft.
Detta var jammen en bra start på semestern.